En liten blogg om lyckan att få vara fysiskt aktiv

Idag är det ca 15 år sedan jag bestämde mig. Med ca 10-15 kg dallrande övervikt, ständig torrhosta på grund av rökning, fest med alltför mycket alkohol varje helg, i princip ingen motion alls och ganska osunda matvanor var jag, inte ens fyllda 20, på väg in i ett liv som jag inte ville leva. Det är sant! Så jag tog tag i det. Slutade röka och började simma (astråkigt). Slutade äta glass och började med fruktsallad. Bytte så småningom stad och kom i kontakt med människor som var duktiga på träning. Började jogga, cykla, gå på gympa, spinning och aerobics. Sprang något lopp, trampade runt tjejvättern. Mådde bra! Idag är jag 36 år och har två underbara barn. I min byrå finns en mapp med dokument som jag är stolt över. Ett intyg på att jag är utbildad gruppträningsinstruktör, ett annat på att jag är detsamma i Box. Tuffa utbildningar som man inte klarar utan hyfsad fysik. Där finns också bevisen för en mängd lopp som jag genomfört genom åren, allt från tjejklassikerlopp till minitriathlon. Ovanpå den där byrån står det som jag är mest stolt över: Ett diplom undertecknat Micke Thorén och HKH Prinsessan Lilian. En lagerkrans och tre kronor pryder diplomet, som visar att jag genomfört en svensk klassiker. DET trodde varken jag eller någon annan för 15 år sedan!

söndag 23 juni 2013

Vätternrundan 2013

SUB12:s hjälmar med glitter för att vi skulle
känna igen varann.
De gav många glada tillrop under rundan!
Varje vår lovar jag mig själv att aldrig mer cykla Vätternrundan. Det tar för mycket tid, fokus, kraft och energi från annat i livet. Många mil på cykel tar lång tid, jag ältar, är nervös, målar upp skräcksenarion om vad som kan hända, får prioritera bort mycket som jag vill göra till förmån för träningen, får dåligt samvete gentemot familj och vänner...
Varje gång jag gråtandes av glädje rullar in över mållinjen i Motala tänker jag på nästa runda. Hur kul det ska bli, hur fort jag ska köra och hur jag ska lägga upp den på bästa sätt. Jag vet att det låter galet, men så funkar det. Man laddar, ifrågasätter, nojjar, tränar, peppar och deppar innan lopp. Allt kretsar kring det, på ett eller annat sätt. Så kommer loppet, man genomför (förhoppningsvis) med , flaggan i topp och sedan: mot nya mål!
Till årets runda hade min fantastiska klubb, nocout, ett eget startled. Det rymde 60 cyklister indelade i olika sub(fart)grupper, från en måtid på under nio timmar till en på tolv. Jag är ju ganska långsam i det mesta jag gör, så sub 12 var mitt mål innan rundan. Jag hade dessutom det ärofyllda uppdraget att vara utsedd till lagkapten för detta härligt stora gäng sub12 cyklister.
Vi startade kl 05:26, vilket innebar att mörkret hade skingrats och temperaturen stigit något. Vårt 18 personer starka gäng gav oss ut på den oerhört blåsiga sträckan ned mot Jönköping. Motvinden var vidrig, den blåste rakt emot oss och gjorde att snittfarten sänktes betänkligt. Några stressades av detta, de ville hemskt gärna in på under 12 timmar. Andra, som mest ville runt, tyckte att vi kunde ta det lite lugnare. Några, inkluderat jag själv, hade haft problem med sjukdomar och skador och ville hellre hålla hela vägen i ett lite lugnare tempo än att tvingas bryta. Efter ca 4 mil valde jag därför att splitta klungan, så de som ville jaga tider fick rulla iväg. Kvar i mitt gäng blev tio starka cyklister. Vi höll ihop till strax efter Fagerhult, där ett par släppte. Tidigare bestämd depåplan, med stopp i Gränna, Fagerhult, efter Hjo, Boviken och ett kort efter Hammarsundet, höll och visade sig funka bra. Fram till Jönköping var det som tidigare nämnts mycket tungcyklat på grund av motvinden men Västgötasidan... Vilket segertåg! Medvind, sol, massor av härlig publik, fantastisk klungkörning, skratt, härliga medcyklister, glädje, fina vägar... allt stämde!
Precis som vanligt kom tårarna när den blåa målbågen blev synlig. Jag gjorde det. Igen! På min bästa VR-tid, med den bästa klungan, det bästa vädret och kanske de bästa förutsättningarna. Med femårsmedaljen runt halsen och den näst intill euforiska lyckokänslan i kroppen är det naturligtvis värt varenda sekund av slit, träning och nervositet under våren. Undrar när anmälan öppnar till nästa runda?

Målgång efter 12:26 h på cykel.
Awesome!
5-årsmedalj. Jag har gjort det jag
 trodde var omöjligt fem gånger! 

Större delen av min fantastiska klunga.  Vi har tränat, ältat, fikat, nojjat och skrattat tillsammans hela våren, och nu gått i mål på det lopp vi kämpat oss igenom tillsammans. TACK!














tisdag 21 maj 2013

Springcamp Visingsö

Linköping, iskall vinterdag 2013:
En tråd läggs upp på NocOuts facebooksida: "Skulle det finnas intresse för ett cykelträningsläger i vår?". Den får en hel del likes och positiva kommentarer, många verkar tycka att tanken är god och värd att spinna vidare på. Några kommer med förslaget att samtidigt förlägga ett träningsläger för klubbens löpare. Bollen är i rullning!

Gränna,11 maj 2013
Trots kraftig vind värmer solens strålar det 80-talet NocOutare som samlats på kajen i Gränna. Facebooktrådens tanke har blivit verklighet, gensvaret blev enormt och här står vi nu samlade i väntan på färjan som ska ta oss till Visingsö. Några har kommit i bil från Linköping, men det stora flertalet har cyklat. Redan kl 07:30 rullade den första klungan ut från Statoil T1. Vi cyklade via Malmslätt-Västerlösa-Skänninge till fikastoppet i Väderstad. Kaffe, mackor och go´fika fick en strykande åtgång då vi rödklädda invarderade det lokala konditoret. Pausens snackis var förstås vinden. Kantvinden alltså. Den lämnade ingen oberörd och gav samtliga en tuff kamp på fortsatt färd ned mot Gränna. Just på grund av denna vind, som sänkte farten för de allra flesta, valde vi att korta rutten något. Med starka ben (och ännu starkare pannben) trampade klungorna vidare ned mot Ödeshög, där vi följde turistvägen (och därmed Vätternrundans bansträckning) ned mot Gränna. De sista milen gick lite lättare, och att avsluta 11-milaturen med att rulla ned för den sista backen mot ett hamnråde fyllt av NocOutklädda klubbkompisar var en ren fröjd.

Efter överfart, inkvertering och god lunch på Visingsö hotel och konferens tog de välorganiserade löppassen vid. Några valde att bara "jogga ur" efter cyklingen, medan andra hade kommit med enbart för att springa och därmed följde med på längre, tuffare rundor runt den magiskt vackra lilla ön i Vättern. Det finns alltid ett bra upplägg och ett tänk bakom varje löprunda som klubben gör, så löparna kom tillbaka trötta men nöjda.

Kvällen bjöd på mingel, erfarenhetsutbyte, glada skratt och prat över god mat och dryck. De flesta somnade nog gott efter denna innehållsrika dag!

Linköping 13maj 2013
Cirkeln är sluten när den sista cykelklungan rullar in på Statoil T1. Här väntar vår eminenta förljebil med släpvagnen fylld av packning (och någon enstaka sargad cykel, lyckligtvis gick cyklingen bra och det förekom inga allvarliga incidenter). Löparna anlände till stan flera timmar tidigare, efter ett kvalitetspass och lunch på Visingsö. Det ryktas om att de blev kvar i Gränna för en glass medan cykelgrupperna trampade på mot Linköping. Om lördagens cykling var tuff måste söndagens få epitietet ljuvlig. Sol, lätt medvind, fantastiska vägar och oftast näst intill bilfritt. Förutom att google maps ställde till en del bekymmer fick vi ca 15 underbara mil och ett mycket bra fikastopp på hemvägen. Det var idel trötta men nöjda leenden som lämnade T1macken denna försommarkväll.

Personlig reflektion
Att få tillhöra en klubb där en liten facebooktråd kan leda till en så fantastisk upplevelse som detta läger  är en stor ära. Sekt eller inte, klubbens medlemmar är oerhört driftiga, peppande, tillmötesgående, kunniga, glada och... trevliga. Ett sådant här arrangemang kräver sina deltagare, och vi lyckades verkligen fullt ut. Själv blir jag varm i hjärtat av att minnas den här helgen. Hoppas att det gäller er alla!


TACK för en grym helg!       
Mia

måndag 13 maj 2013

Receptdax igen

Min 30-dagarsutmaning har till viss del gått ut på att hitta nya, roliga recept med "bättre" innehåll än det jag tidigare ätit. Självklart har jag också jobbat för att hitta på saker som utesluter det jag valt att undvika. Här kommer några recept som jag använt det senaste tiden, en del har jag hittat på nätet, andra har jag exprimenterat fram själv. Mycket nöje :-)

Våfflor (Ca 8-10 st) Supergoda, kommer användas fler gånger! Även barnen älskade dem. Aldrig mer pulvervåfflor i mitt hem. Recepet är från en LCHFblogg.
Ingredienser:1 dl röd mjölk
2 dl grädde
2 msk fiberhusk
50 g smält smör
4 ägg
1 tsk bakpulver
Salt
Grädde till servering
1 krossad suckett
Gör såhär:
Vispa ihop alla ingredienserna i en bunke, salta efter smak och tycke.
Låt smeten stå och dra några minuter, så att fiberhusken får svälla.
Sen är det bara att börja grädda! Mellan varje “våffling” så smörjde jag våffeljärnet med smält smör.
* Smeten blir ganska så tjock (tapetklister), men det ska vara så. Resultatet blir kanon!


Cookies/bars
1 dl pumpafrön
1 dl solrosfrön
1 dl sesamfrön
0,5 dl mandelmjöl
3 msk krossade linfrön
1-2 ägg
1-2 msk honung
1-2 msk kakao
1 dl torkade bär, tex blåbär, tranbär...

Jag har höftat lite med mängden på alla ingredienser, så pröva er fram vad som funkar! Rör ihop alla ingredientser och klicka ut smeten på en plåt för cookies, bred ut för bars. Grädda i ca 7-10 minuter. Låt svalna och skär i bitar. Krispiga och goda :-)!



tisdag 30 april 2013

Spanien 2013

För ganska exakt ett år sedan gjorde jag och några tjejkompisar en mycket lyckad träningsresa till Spanien. Läs mer om förra årets resa här. Efter en lång, mörk och kall vinter blev det plötsligt april och dax för nästa resa. Som vi längtat! Denna gång flög vi med SAS och valde att stanna borta någon dag längre, vilket gav oss mer tid för träning. Tyvärr kunde inte den ena av teamets två Annor följa med denna gång, en liten bebis ville ha kvar sin mamma hemma, men resten av Team fläta har minsann kämpat och svettats så det räckte för flera.
Det hus vi lånar (det tillhör Annas familj, The Fernandez. Vi tackar!) ligger i Torreveija, och vi hyr bil på flygplatsen i Alicante för att ta oss runt. Vi har hittat en jättefin plats för våra löppass, längs vindruveodlingar och doftande växtlighet med utsikt över en saltsjö. På vägarna i detta område har vi förlagt både distanspass och olika typer av intervaller. Husets plattsatta uteplats/altan har fått agera både mat-och gympasal då vi kört flera olika träningspass här. Ett mycket jobbigt, roligt och svettigt crossfitpass förlade vi till beachen. Sandigt värre!
Hmm, det känns som om jag håller lite på något här. Gjorde vi något mer skoj under vår vecka tro? Tja, vi pratade, analyserade, shoppade, åt god mat, solade, skrattade... och just det! Vi CYKLADE! Coolaste grejen, nästan värd ett eget blogginlägg! Reiseleiter Anna (som är den av oss som behärskar Spanskan bäst) hade fått kontakt med en cykelklubb i Torreveija. den kontakten blev bättre än vad vi vågat drömma om! En elitcyklist vid namn Manolo tog sig an oss Svenska "chicka valencias", och det med besked! Han hämtade upp oss, körde oss till cykelbutiken, provade ut cyklar åt oss med grym precition (vem behöver en bikefit?) och guidade oss runt på Spanska, fantastiska landsvägar i två dagar. Jag som älskar att cykla var såld redan innan första rundan, men även några andra, mindre bitna i teamet var saliga efter några dagar i sadeln. Från "jag hatar att cykla, fy fan så tråkigt", "jag har så jävla ont i rumpan, absolut ingen cykel i morgon" till "jag tar starka värktabletter och Xylicain så jag kan haka på i morgon också" till "var kan jag hitta en bra, begagnad racer" på bara några dagar måste anses som ett gott betyg till vår käre Manolo. Att han dessutom bjöd på apelsiner, vin, cava, fika och chokladtårta gjorde ju inte saken sämre. Anar att han gillade känslan av att vara omgiven av fem Svenska tjejer :-).
Även i år fick vi en mycket härlig vecka med många bra träningspass. Tack tjejer!






söndag 24 mars 2013

Det här med vad vi stoppar i oss

Vi lever i ett väldigt upplyst samhälle. Ständigt dyker det upp nya rön om hur vi ska äta och leva för att må bra och prestera på topp. Det är bra att vi får hjälp med hur och vad vi ska äta, samtidigt som det kan stressa oss med alltför mycket "ska" "bör" och "måste".
Personligen har jag tagit till mig mycket av larmen om vad halvfabrikaten innehåller, samt av hur dålig djurhållning och besprutning av frukt och grönt påverkar oss. För bara några år sedan stoppade vi glatt i oss lax från styckfrysförpackningar och kycklingrätter tillagade av frysta filéer från enkilospåsar. Vi tyckte till och med att det var gott. Dels fanns det inte så mycket alternativ, dels visste vi inte bättre. Idag väljer vi ekologiska produkter så långt vi kan, närproducerat, från bra och "rena" uppfödare/odlare.
Jag har förmånen att känna en tjej som jobbar på KRAV. Genom henne får jag många råd och tips om bra, ekologisk och rättvisemärkt mat. Ju mer man vet, desto lättare blir det. Många hävdar att de väljer bort ekologiskt för att "det blir för dyrt" och "är för svårt att få tag på". Här kan man faktiskt tänka om, det har vi gjort. Köper fyra bananer i stället för fem, en mindre köttbit som vi drygar ut med tex grönsaker, lagar bara det vi ska äta just den måltiden och väljer andra alternativ till matlådorna. Självklart kan man inte alltid göra sådana val, men det lilla gör också stor skillnad! Många ekoprodukter är inte dyrare än "vanliga" idag. Finns inte den vara man tänkt köpa som eko kanske man får tänka om lite. Kan jag hitta något snarlikt, av ett "bättre" fabrikat från en producent som värnar om människor och miljö? Visst, det kräver lite tid, energi och kanske kostar några hundringar mer varje månad. Men ärligt talat, det är vi väl nästan skyldiga oss själva och vår miljö?

PS: Idag har jag och barnen ätit Mingmat, hemkörd av Pizzaonline. Det gjorde vi på papptallrikar med plastbestick. Vi är alltså bara ekopretton ca 90% av vår tid, för jag är övertygad om att det lilla spelar stor roll i slutändan.

torsdag 14 mars 2013

Halvtid... och det går utmärkt!

Nu är jag igenom mer än hälften av min 30-dagarsutmaning. Det går mycket bättre än vad jag vågat hoppas på! Jag har väl aldrig varit någon godisråtta, men det här med fikabröd...
Det har varit en mycket intensiv period på många plan, så visst har jag varit sugen på ett glas vin vissa kvällar, men det har inte varit särskilt svårt att stå emot. Jag har varit utsatt för en mängd situationer då jag i vanliga fall skulle ha tagit ett fikabröd/en chokladbit/druckit alkohol, men valt att avstå. Det känns BRA!
Tyvärr har jag inte lyckats fullt ut med att få in fysisk aktivitet varje dag. Mest beror det på att jag blev sjuk i början av utmaningen, men en viss del skyller jag faktiskt på tidsbrist (kass ursäkt, men som sagt, extremläge på intensiteten i livet har gjort att jag varit tvungen att prioritera sömn och vila vissa dagar).
Det går bra för mina "medutmanare" också, vi diskuterar mycket om hur vi motstår suget, vad vi hittar för alternativ och hur omgivningen ser på det hela. Idag har jag bjudit på en underbar, nyttig, helt sockerfri morotskaka som en liten "sporre". Dessutom blev det än ljuvlig löprunda i gnistrande vinterväder. Lite livet de luxe en vanlig torsdag!

torsdag 28 februari 2013

På den tredje dagen... Genomförkyld.

Min 30-dagars utmaning har gått över förväntan. Jag har hittills inte haft några problem med att avstå godis, fika, snacks och all det där, trots frestelser på jobbet, AW, firande barn (min Joel fixade skolans simtest med bravur- och som vanligt blev mamman tårögd av stolthet) och omgivning som försöker locka med det ena och det andra för att få mig "på fall". Det roligaste med hela den här grejen är dock inte att jag själv lyckas fixa det, utan att jag fått med så många andra på idéen. En del går all in, en del kör en egen variant och tillåter sig en dag då de får unna sig något gott. Det är så roligt att få inspirera och stötta andra! Vissa är säkert lite sura på mig, det är inte alldeles enkelt att genomföra detta, men det tål jag :-).
En del av min utmaning var ju att få in fysisk aktivitet varje dag. Inte nödvändigtvis tröttande pass som gör en svettig och slutkörd, en promenad eller transportcykling räknas också, men någon form av rörelse varje dag ville jag få in. Det har också funkat bra, Morgonjogg till jobbet måndag, crossNaturepass med bästa Lisa vid ån tisdag, cykel till och från jobbet onsdag... och så NocOutintervaller onsdag kväll. Har inte lyckats ta mig till detta pass särskilt många gånger, men varje gång har jag blivit sjuk efteråt. Så även denna gång. Vi körde en übertuff men rolig intervallform: lugn jogg 30 sek, tuffare tempo 20 sek för att sedan maxa i 10 sekunder. Detta upprepades fem gånger på tre varv. Jag var helt slut, men kroppen kändes bra och svarade fint, jag orkade mer än vad jag trodde efter senaste tidens infektioner. Trots den fina känslan började näsan att rinna ohämmat innan jag ens hann ut från löparbanorna. Med detta i kroppen får den fysiska aktiviteten i min utmaning stå tillbaka några dagar, jag fokuserar på att äta bra och "rätt" kost istället.



Till sist: Tack alla som stöttar och peppar mig i detta, kollegor, familj, klubbkompisar och vänner. Det hjälper och sporrar! Till påsk är jag färdig för den här gången.