En liten blogg om lyckan att få vara fysiskt aktiv

Idag är det ca 15 år sedan jag bestämde mig. Med ca 10-15 kg dallrande övervikt, ständig torrhosta på grund av rökning, fest med alltför mycket alkohol varje helg, i princip ingen motion alls och ganska osunda matvanor var jag, inte ens fyllda 20, på väg in i ett liv som jag inte ville leva. Det är sant! Så jag tog tag i det. Slutade röka och började simma (astråkigt). Slutade äta glass och började med fruktsallad. Bytte så småningom stad och kom i kontakt med människor som var duktiga på träning. Började jogga, cykla, gå på gympa, spinning och aerobics. Sprang något lopp, trampade runt tjejvättern. Mådde bra! Idag är jag 36 år och har två underbara barn. I min byrå finns en mapp med dokument som jag är stolt över. Ett intyg på att jag är utbildad gruppträningsinstruktör, ett annat på att jag är detsamma i Box. Tuffa utbildningar som man inte klarar utan hyfsad fysik. Där finns också bevisen för en mängd lopp som jag genomfört genom åren, allt från tjejklassikerlopp till minitriathlon. Ovanpå den där byrån står det som jag är mest stolt över: Ett diplom undertecknat Micke Thorén och HKH Prinsessan Lilian. En lagerkrans och tre kronor pryder diplomet, som visar att jag genomfört en svensk klassiker. DET trodde varken jag eller någon annan för 15 år sedan!

torsdag 28 februari 2013

På den tredje dagen... Genomförkyld.

Min 30-dagars utmaning har gått över förväntan. Jag har hittills inte haft några problem med att avstå godis, fika, snacks och all det där, trots frestelser på jobbet, AW, firande barn (min Joel fixade skolans simtest med bravur- och som vanligt blev mamman tårögd av stolthet) och omgivning som försöker locka med det ena och det andra för att få mig "på fall". Det roligaste med hela den här grejen är dock inte att jag själv lyckas fixa det, utan att jag fått med så många andra på idéen. En del går all in, en del kör en egen variant och tillåter sig en dag då de får unna sig något gott. Det är så roligt att få inspirera och stötta andra! Vissa är säkert lite sura på mig, det är inte alldeles enkelt att genomföra detta, men det tål jag :-).
En del av min utmaning var ju att få in fysisk aktivitet varje dag. Inte nödvändigtvis tröttande pass som gör en svettig och slutkörd, en promenad eller transportcykling räknas också, men någon form av rörelse varje dag ville jag få in. Det har också funkat bra, Morgonjogg till jobbet måndag, crossNaturepass med bästa Lisa vid ån tisdag, cykel till och från jobbet onsdag... och så NocOutintervaller onsdag kväll. Har inte lyckats ta mig till detta pass särskilt många gånger, men varje gång har jag blivit sjuk efteråt. Så även denna gång. Vi körde en übertuff men rolig intervallform: lugn jogg 30 sek, tuffare tempo 20 sek för att sedan maxa i 10 sekunder. Detta upprepades fem gånger på tre varv. Jag var helt slut, men kroppen kändes bra och svarade fint, jag orkade mer än vad jag trodde efter senaste tidens infektioner. Trots den fina känslan började näsan att rinna ohämmat innan jag ens hann ut från löparbanorna. Med detta i kroppen får den fysiska aktiviteten i min utmaning stå tillbaka några dagar, jag fokuserar på att äta bra och "rätt" kost istället.



Till sist: Tack alla som stöttar och peppar mig i detta, kollegor, familj, klubbkompisar och vänner. Det hjälper och sporrar! Till påsk är jag färdig för den här gången. 

måndag 25 februari 2013

30-dagarsutmaningen

På senaste tiden har jag läst flera artiklar, bloggar och inlägg om fenomenet "100 dagarsutmaningen". Jag har sett och hört talas om flera personer i min omgivning som genomför den. Avundats och inspirerats. Kan de så kan jag liksom!
Det hela går ut på 100 dagar utan godis, chips, glass, läsk, desserter, fikabröd, (som innehåller socker) och alkohol. 100 dagar!
Jag har efter lite funderande på hur och varför bestämt mig för att hoppa på utmaningen, men börjar med en lightvariant på 30 dagar. Dels för att det känns mer hanterbart, men mest för att jag vill se om det är värt att "offra" allt det goda, om jag mår bättre av det än av att få äta och dricka godsakerna då och då.
Idag drar jag igång! Efter att ha lagt upp utmaningen på facebook har jag fått med mig ytterligare deltagare som är villiga att köra ihop med mig. Det blir så mycket lättare och roligare om man är flera. Nu kör vi!

Hej igen!

Long time, no see, jag vet. Väljer att inte gå in på orsakerna, utan konstaterar bara att det var länge sedan jag bloggade, och tänker att jag ska komma igång igen. Jag vill ju inspirera, och det är svårt när man själv saknar inspiration.
Vi kom just hem från ännu en ljuvlig vecka i Åre. Älskar den platsen, lugnet som infinner sig, livet som lunkar på, ljuset, luften, naturen, vyerna, avkopplingen och umgänget med mina fina. Lyx!
Inom min klubb händer det alltid en mängd roliga saker, men jag vill skriva om en specifik sak som vi har på gång. Jag har länge haft en tanke om att ordna ett eget cykelläger för klubben, och med hjälp av duktiga klubbkamrater blir den idéen verklighet i mitten av maj. Vi släppte 60 platser i natt, och de är i princip fullbokade. SÅ kul!
Min kropp håller sakta på att bygga upp sig efter en period av sjukdomar. Jag har haft oturen att drabbas av tre halsflussar på kort tid, vilket sänkt mig rejält. Nu gäller det att skynda långsamt för att hitta tillbaka till formen, men det känns som om den hinna av orkeslöshet som funnits i nästan ett år börjar släppa sitt grepp. Hoppas känslan är rätt så jag kan få kontinuitet i träningen och många kvalitetspass!