

Det hus vi lånar (det tillhör Annas familj, The Fernandez. Vi tackar!) ligger i Torreveija, och vi hyr bil på flygplatsen i Alicante för att ta oss runt. Vi har hittat en jättefin plats för våra löppass, längs vindruveodlingar och doftande växtlighet med utsikt över en saltsjö. På vägarna i detta område har vi förlagt både distanspass och olika typer av intervaller. Husets plattsatta uteplats/altan har fått agera både mat-och gympasal då vi kört flera olika träningspass här. Ett mycket jobbigt, roligt och svettigt crossfitpass förlade vi till beachen. Sandigt värre!
Hmm, det känns som om jag håller lite på något här. Gjorde vi något mer skoj under vår vecka tro? Tja, vi pratade, analyserade, shoppade, åt god mat, solade, skrattade... och just det! Vi CYKLADE! Coolaste grejen, nästan värd ett eget blogginlägg! Reiseleiter Anna (som är den av oss som behärskar Spanskan bäst) hade fått kontakt med en cykelklubb i Torreveija. den kontakten blev bättre än vad vi vågat drömma om! En elitcyklist vid namn Manolo tog sig an oss Svenska "chicka valencias", och det med besked! Han hämtade upp oss, körde oss till cykelbutiken, provade ut cyklar åt oss med grym precition (vem behöver en bikefit?) och guidade oss runt på Spanska, fantastiska landsvägar i två dagar. Jag som älskar att cykla var såld redan innan första rundan, men även några andra, mindre bitna i teamet var saliga efter några dagar i sadeln. Från "jag hatar att cykla, fy fan så tråkigt", "jag har så jävla ont i rumpan, absolut ingen cykel i morgon" till "jag tar starka värktabletter och Xylicain så jag kan haka på i morgon också" till "var kan jag hitta en bra, begagnad racer" på bara några dagar måste anses som ett gott betyg till vår käre Manolo. Att han dessutom bjöd på apelsiner, vin, cava, fika och chokladtårta gjorde ju inte saken sämre. Anar att han gillade känslan av att vara omgiven av fem Svenska tjejer :-).
Även i år fick vi en mycket härlig vecka med många bra träningspass. Tack tjejer!