Vänhäng

Igår kunde jag ÄNTLIGEN må bra i solstolen en stund :-)

Hej bloggen!
Jag fick lite tid över i väntan på en förestående resa, så jag tänkte att det var läge för lite uppdatering. Jag har hittills denna sommar lyckats väldigt bra med att bara göra saker och omge mig med personer som ger energi. Känner mig nöjd på den fronten! Lagom med träning, aktiviteter med familjen, resor, lek, bus, vänträffar, god mat och chill har det blivit.
Igår var jag och en av Nocouttjejerna ute på en cykelrunda. Trots att himlen såg ut som bilden visar när vi startade fick vi en underbar tur. Ingen motvind, inte en droppe regn, fina vyer, härlig cykling. En sådan där runda att lägga i "sommarminneslådan" och plocka fram i höst.

Så som himlen ser ut en tisdag mitt i Juli...

Nu är jag på väg till en god vän som har sommarhus i Västgötska Forsvik. Vi är några tjejer som ska dit och umgås, skratta, prata skit, dricka vin, äta god mat, älta livsfrågan, bada badtunna, springa, gå i skogen, bada, ha SPA och typ bara vara. De tjejer som ska med ger massor av energi och ställer alltid upp. Det här med goda vänner är en viktig del i att må bra. Det finns vänner och så finns det vänner på något vis. Vissa kommer och går, vissa blir kvar, vissa visar sig sluka mer energi än de ger, vissa växer man ifrån, vissa dyker upp och överraskar en positivt... Hur som helst, livet lär en att välja och sålla, för att få behålla dem som ger en något och som man förhoppningsvis ger något tillbaka. Nog om detta, ville bara påtala vikten av att omge sig med "goda krafter" för att må bra. Man väljer själv vad och vilka man ska lägga energi på, och jag har denna Weekend valt att göra det på goingar som jag vet ger massor tillbaka! Ha det gott i sommarregnSverige allihop, skål!

Team Rynkeby startar idag

På cykelträningslägret i High Chaparall kom jag för första gången i kontakt med några av de människor som deltar i detta projekt. Idag startar Team Rynkeby sin långa cykeltur för att samla in pengar till barncancerfonden. Det de gör är så stort, fint och viktigt att ögonen tåras. Tänk att det fortfarande finns människor som själva står tillbaka för att hjälpa andra! Egoism är ingen egenskap jag uppskattar, och just ego är det sista man kan säga om detta team. Jag vill uppmärksamma deras fina projekt, önska dem en fin cykling och framförallt framföra ett varm TACK till de cyklister som genomför detta. Själv hoppas jag kunna cykla någon del av Ride of hope senare i sommar. Startavgiften går till samma ändamål, cancerforskning. Varje litet bidrag hjälper. Om ni orkar, läs denna artikel. Det här är sådant som rör mitt hjärta!

Aktiv, tränande kvinna = Egomamma?

Hej läsare!
Jag har gått och funderat på en sak ganska länge. Vänt och vridit, tänkt och ältat, grubblat och vägt fram och tillbaka. Såhär: Egentligen vill jag åt den generella synen i den här frågan, men eftersom det är jag som funderar och skriver denna blogg använder jag mig själv som exempel, med vetskapen om att vi är många mammor i min situation som säkert ställs inför samma frågeställningar. Jag är sambo, har två barn och ett litet hus. Vi är en familj, vi lever som de flesta andra med var sitt heltidsjobb, lämningar och hämtningar på förskola/skola/fritids/aktiviteter/kompisar, hus med trädgård att sköta, socialt umgänge och lite egna saker som vi gillar att göra. Det är här mina funderingar börjar.
Jag får ofta frågan: Hur hinner du? Förut har jag känt mig lite stolt över att klara den träning och de lopp jag gör trots min livssituation. Jag tränar ganska mycket, ja. Inte extremt, men för att fixa lopp osv måste jag vara förberedd. Skulle helt klart vilja lägga mycket mer tid för att förbättra mina resultat, men jag är ju mamma. Just det. Jag anar att det finns en helt annan syn än min egen på det här med tränande, aktiva, mammor som gillar socialt umgänge. Jag har alltid sett det som att jag mår bra av att träna, och mår jag bra så blir jag en gladare, bättre mamma. Men så kryper skuldbeläggandet in i den till synes oskyldiga frågan. " Hur hinner du"? "Borde inte du vara hemma mer med familj och barn? Lägga dem exakt varenda kväll, vara med på alla träningar och aktiviteter, sköta hemmet så det skiner, laga näringsriktiga, ekologiska måltider varenda dag, leka med dem hela tiden, sy deras kläder, klippa deras hår, utplåna allt som är du för att vara den perfekta mamman... eller?
Klart jag strävar efter allt det där. Det låter så bra när jag läser det. Självklart jag vill ägna all min tid åt min familj, de är ju viktigast i världen! Ändå är jag borta ibland. Jag tränar. Går på pass, åker bort en weekend på träningsläger, sticker ut på långa cykelpass, umgås med kompisar, dricker till och med vin då och då. Saknar min familj, kommer hem glad och fylld av energi, nya intryck och endorfiner. Vi kan kramas och berätta för varann vad vi varit med om när vi varit ifrån varann.
Är jag en dålig mamma för det? Far mina barn illa av att inte vara ihopklistrade med mig hela tiden? Jag vet hur jag ser ut och mår när jag inte tränar. Frågan är om den Mia skulle vara bättre för familjen en den som tränar och mår bra?
En annan fundering, den största av alla faktiskt, är följande: Skulle jag mötas av samma inställning till mina livsval om jag vore pappan?
Jag tar gärna emot synpunkter och funderingar kring detta. Från vänner, träningsfolk, annat folk, tjejer, killar, alla som tänker något. Här eller i ett privat meddelande. För jag funderar mycket kring synen på oss aktiva morsor, som vill våra barns bästa och verkligen jobbar för det, men samtidigt väljer att ha någon form av eget liv då och då.
Tack och hej!