En liten blogg om lyckan att få vara fysiskt aktiv

Idag är det ca 15 år sedan jag bestämde mig. Med ca 10-15 kg dallrande övervikt, ständig torrhosta på grund av rökning, fest med alltför mycket alkohol varje helg, i princip ingen motion alls och ganska osunda matvanor var jag, inte ens fyllda 20, på väg in i ett liv som jag inte ville leva. Det är sant! Så jag tog tag i det. Slutade röka och började simma (astråkigt). Slutade äta glass och började med fruktsallad. Bytte så småningom stad och kom i kontakt med människor som var duktiga på träning. Började jogga, cykla, gå på gympa, spinning och aerobics. Sprang något lopp, trampade runt tjejvättern. Mådde bra! Idag är jag 36 år och har två underbara barn. I min byrå finns en mapp med dokument som jag är stolt över. Ett intyg på att jag är utbildad gruppträningsinstruktör, ett annat på att jag är detsamma i Box. Tuffa utbildningar som man inte klarar utan hyfsad fysik. Där finns också bevisen för en mängd lopp som jag genomfört genom åren, allt från tjejklassikerlopp till minitriathlon. Ovanpå den där byrån står det som jag är mest stolt över: Ett diplom undertecknat Micke Thorén och HKH Prinsessan Lilian. En lagerkrans och tre kronor pryder diplomet, som visar att jag genomfört en svensk klassiker. DET trodde varken jag eller någon annan för 15 år sedan!

tisdag 30 april 2013

Spanien 2013

För ganska exakt ett år sedan gjorde jag och några tjejkompisar en mycket lyckad träningsresa till Spanien. Läs mer om förra årets resa här. Efter en lång, mörk och kall vinter blev det plötsligt april och dax för nästa resa. Som vi längtat! Denna gång flög vi med SAS och valde att stanna borta någon dag längre, vilket gav oss mer tid för träning. Tyvärr kunde inte den ena av teamets två Annor följa med denna gång, en liten bebis ville ha kvar sin mamma hemma, men resten av Team fläta har minsann kämpat och svettats så det räckte för flera.
Det hus vi lånar (det tillhör Annas familj, The Fernandez. Vi tackar!) ligger i Torreveija, och vi hyr bil på flygplatsen i Alicante för att ta oss runt. Vi har hittat en jättefin plats för våra löppass, längs vindruveodlingar och doftande växtlighet med utsikt över en saltsjö. På vägarna i detta område har vi förlagt både distanspass och olika typer av intervaller. Husets plattsatta uteplats/altan har fått agera både mat-och gympasal då vi kört flera olika träningspass här. Ett mycket jobbigt, roligt och svettigt crossfitpass förlade vi till beachen. Sandigt värre!
Hmm, det känns som om jag håller lite på något här. Gjorde vi något mer skoj under vår vecka tro? Tja, vi pratade, analyserade, shoppade, åt god mat, solade, skrattade... och just det! Vi CYKLADE! Coolaste grejen, nästan värd ett eget blogginlägg! Reiseleiter Anna (som är den av oss som behärskar Spanskan bäst) hade fått kontakt med en cykelklubb i Torreveija. den kontakten blev bättre än vad vi vågat drömma om! En elitcyklist vid namn Manolo tog sig an oss Svenska "chicka valencias", och det med besked! Han hämtade upp oss, körde oss till cykelbutiken, provade ut cyklar åt oss med grym precition (vem behöver en bikefit?) och guidade oss runt på Spanska, fantastiska landsvägar i två dagar. Jag som älskar att cykla var såld redan innan första rundan, men även några andra, mindre bitna i teamet var saliga efter några dagar i sadeln. Från "jag hatar att cykla, fy fan så tråkigt", "jag har så jävla ont i rumpan, absolut ingen cykel i morgon" till "jag tar starka värktabletter och Xylicain så jag kan haka på i morgon också" till "var kan jag hitta en bra, begagnad racer" på bara några dagar måste anses som ett gott betyg till vår käre Manolo. Att han dessutom bjöd på apelsiner, vin, cava, fika och chokladtårta gjorde ju inte saken sämre. Anar att han gillade känslan av att vara omgiven av fem Svenska tjejer :-).
Även i år fick vi en mycket härlig vecka med många bra träningspass. Tack tjejer!