Det är visst nå´n som är tillbaka...

Fredag: Bodypump. Lördag: 1,3 mil löpning. Söndag: ca 10 mil på cykel med härlig nocoutklunga. Summering: Jag tror att jag är tillbaka! Inte i toppform, jag blir fortfarande andfådd och mjölksyrefylld fort, men å så mycket bättre än för bara några veckor sedan. Jag kommer på mig själv med att le flera gånger under passen, och jag känner att jag har mer att ge. Kan inte ens minnas när det kändes så senast. Lycka är bara förnamnet. Jag mår SÅ bra av att kunna träna igen.
TACK alla som stöttat, peppat och trott på mig när jag själv tvivlat. Nu siktar jag framåt igen. Nästa mål: Salomon Trail Tour i Vidingsjö med team NocOut ladies. Det blir lerigt och sjukt kul!

Viva e Spania!

Löpning längs havet. Lovely!

Brunch. Ljuvligt!

Jag har i flera år haft en dröm om att dra ihop ett tjejgäng och åka på träningsresa till utlandet. Tänk, det bästa av allt under en och samma resa: Värme, träning, vänskap, tjejsnack, sol och bad, god mat och dryck... De organiserade resorna är oftast dyra, men får man ihop tjejer som har tränat mycket kan man få många nya ideér utan "toppinstruktörer".  Ingen har riktigt nappat på min idé, de flesta tycker att man är ganska galen om man vill träna på sin semester... Men så hälsade jag på min ungdomsvän Anna i Stockholm. Hon hade haft liknande tankar, hennes mans familj har ett hus i soliga Torreveija, Spanien och plötsligt stod vi där i Lidingöloppets mässtält med en deal: Vi samlar ihop ett gäng tjejer och drar!
Nu är det snart maj och i söndags kom jag hem från den underbara resan. Jag är så glad att det var just dessa tjejer som var med; vi hade alla mycket erfarenhet av träning och lopp, våra kunskaper fyllde ett brett spektra av triathlon, multisport, cykel, löpning, gympa, cirkelfys i flera former, bollsporter... Dessutom var de flesta av oss i samma livssituation med småbarn, arbete och vardagskarusellen som ofta snurrar lite för fort.
Som vi tränat! Powerwalks i soluppgång, intervallöpning och distanspass i fin nationalpark samt längs strandpromenaden förstås, gympa, tabata, EFIT, styrka, stabilitets- och rörlighetsträning på en solig terass... Självklart har vi solat också. Och badat, shoppat, tagit massage, ätit ljuvlig mat, druckit vin, jagat kackerlackor, pratat massor, skrattat, åkt bil, sett cykellopp...
Det här var precis, exakt vad jag behövde just nu. Goda vänner, god mat, sol och värme (å vad min kropp mår bra av det, skulle behöva värmen året om), massor av tips och inspiration, och självklart mycket träning. Nu tror jag att bilderna kan tala...

Plankan

Dips på altanen. Observera färgmatchningen :-)

Jag och Lisa. Hon gjorde för övrigt ett toppenjobb efter en vinter med lunginflammation. STARKT!

Morgontabata. Klocan är ca 08:00 en söndagmorgon.

Snyggt va ;-)

Duktiga Matilda kör ett gympapass med oss.

Till sist vill jag skicka ett extra tack till Anna, som kollat upp alla flighter, bokat både det och bil, fixat oss boende, haft koll på precis allt och dessutom pratat grym Spanska. Gracias vännen :-)!

Cyklecamp High chaparall

Daniel, Lotta, Ullis och jag själv i fina cyklecampkepsar.

Hjälm, cykelkläder, energiprodukter, cykelskor, racer och träningsvilja- check! Med mycket packning för få dagar beger vi oss iväg, jag och övriga nocoutare som ska till Småland för tre dagars intensivt cyklande med ca 400 likasinnande. Cyklecamp hålls på vilda westernanläggningen High chaparall, och instruktörerna som ska leda klungorna kommer från den stora cykelklubben med samma namn.

Lite fredagsmys :-)

Jag, Ullis, Lotta och Daniel får en stor, fräsch stuga att husera i. Jättekul och skönt att vara ett gäng som kan hänga ihop till måltiderna, umgås på kvällarna, tipsa varann om träning osv. Dessutom fanns det mycket energiprodukter i respektive packning :-).

Första rundan, ca 6 mil, går av stapeln på fredag eftermiddag. Jag kan lova att det är en mäktig syn med ca 400 cyklister samlade i olika fartgrupper, allt från de som håller en snittfart på över 35 km/h till de som ska cykla 3 mil på vanlig damcykel. Jag är inte så van vid klungkörning, så detta är utmärkt träning för mig. Under en runda får man prata med massor av nya människor, de allra flesta supertrevliga och med mycket cykelerfarenhet att dela med sig av. Dag två består av ca 12 mil och sista dagen ger vi oss ut på en backig femmilare. Då våren mest bestått av sjukdom för min del känns cyklingen bitvis tuff, jag som brukar vara superstark uppför (ge mig Lena PH i Brattebro och jag spurtar hela vägen :-)) får kämpa rejält för att hålla mig på framförvarande bakhjul. Känner mig lite knäckt över detta, men får pepp och stöd att orka vidare. Väljer lite lägre tempo dag två och tre, och tvingar mig själv till insikt. Rom byggdes inte på en dag, så inte heller toppformen efter sjukdom.

Ca 400 cyklister on the road i Småland!

 Förutom härlig, utmanande cykling med roliga människor (bla Team Rynkeby, läs här om deras satsning på cykel till Frankrike för Barncancerfonden, underbart!) innehöll helgen god mat, cykelmässa, bra föreläsningar med ultramarathonlöparen Rune Larsson och långseglaren Sven Yrvind, glada människor, många skratt och roligt umgänge. Allt detta för en ynka tusenlapp. Tack Keith och High Chaparall, samt "mitt" nocutgäng för toppendagar!

Träningsblogg, haha!

Det som startade så ambitiöst strax efter nyår föll platt som en pannkaka några veckor in i februari. Jag blev sjuk men aldrig riktigt återhämtad. Kom igång något pass eller två, blev trött och sliten, fick feber, ont i bröstet och tog slut... Fram och tillbaka, av och till under flera månader. Nu är det början av april och jag har precis kommit igång igen. Några löppass, lite Sh´bam och tio mil på cykeln hittills. Det känns okej men inte toppenbra. Jag har aldrig tidigare varit med om en segare och tuffare väg tillbaka. Vågar inte köra 100% och ge järnet ännu. Då jag har ett cykelträningsläger, en träningsresa till Spanien och flertalet stora och små (lång)lopp framför mig börjar det brinna i knutarna för att komma igång och kunna maxa, men jag är inte där än. Dessutom vore det oerhört skönt att kunna genomföra och lämna in slutuppgiften för att få bli godkänd EFITinstruktör. Tyvärr kan jag inte känna MAGIN för tillfället. Den där underbara känslan när allt stämmer, kroppen svarar och man bara ler för att det är så ljuvligt. Hoppas den vill infinna sig snart, annars finns det risk för att jag ger upp och lägger träningsskorna på hyllan. Det vore attans synd tycker jag.