En liten blogg om lyckan att få vara fysiskt aktiv

Idag är det ca 15 år sedan jag bestämde mig. Med ca 10-15 kg dallrande övervikt, ständig torrhosta på grund av rökning, fest med alltför mycket alkohol varje helg, i princip ingen motion alls och ganska osunda matvanor var jag, inte ens fyllda 20, på väg in i ett liv som jag inte ville leva. Det är sant! Så jag tog tag i det. Slutade röka och började simma (astråkigt). Slutade äta glass och började med fruktsallad. Bytte så småningom stad och kom i kontakt med människor som var duktiga på träning. Började jogga, cykla, gå på gympa, spinning och aerobics. Sprang något lopp, trampade runt tjejvättern. Mådde bra! Idag är jag 36 år och har två underbara barn. I min byrå finns en mapp med dokument som jag är stolt över. Ett intyg på att jag är utbildad gruppträningsinstruktör, ett annat på att jag är detsamma i Box. Tuffa utbildningar som man inte klarar utan hyfsad fysik. Där finns också bevisen för en mängd lopp som jag genomfört genom åren, allt från tjejklassikerlopp till minitriathlon. Ovanpå den där byrån står det som jag är mest stolt över: Ett diplom undertecknat Micke Thorén och HKH Prinsessan Lilian. En lagerkrans och tre kronor pryder diplomet, som visar att jag genomfört en svensk klassiker. DET trodde varken jag eller någon annan för 15 år sedan!

lördag 30 juni 2012

Att landa lite...

Vätternrundan var något av den sista utposten på en riktigt intensiv vår. Tung på många vis, det vet ni, men också fylld av roligheter, utmaningar och häftiga upplevelser. Just som jag vill ha det! Efter en sådan period i livet är det viktigt att landa lite. Reflektera, fundera och kanske läka. Komma till nya insikter, fundera över beslut och nya livsmål, samt bara vara. Jag är dålig på det, men övar. Vill att det ska hända saker hela tiden, blir rastlös och irriterad om jag inte har något på G. Sedan mitt sommarlov började har jag dock varit duktig på att chilla. Barnen och jag har varit lediga medan deras pappa jobbat, och vi har hittat på en del mysigheter. Vi har också fått tid att umgås bara familjen, välbehövligt efter många veckor då vi gått om varann här hemma. Jag har vilat från nästan all träning, också ett bra beslut. Många dagar och kvällar har ägnats åt umgänge med älskade vänner. Mina närmsta ger mig så mycket energi, är så glad att de finns! Under vissa perioder i livet blir det extra tydligt vilka som finns där på riktigt och är villiga att dela både glädje och sorg. Sådant är viktigt tycker jag.
Idag var det dags att ta tag i träningen igen, långpass med Nocout stod på agendan. För min del blev det ca en mil, ljuvlig traillöpning i drygt fyra km och sedan en backig femkilometare i Olstorp. Därefter grill, snack och picknick med goa träningsvänner. Vi dryftade allt från klubbmedlemmars utmaningar till vår egen framtidssatsning ;-). Sommaren är helt klart min bästa tid, jag älskar värmen, ljuset, grönskan, dofterna... Nu är det bara att fortsätta njuta genom att göra roligheter och omge sig med vänner som ger energi!

1 kommentar:

  1. SÅ klokt att ladda om kroppen och knoppen! Det vet jag många som borde öva på! =)

    SvaraRadera