En liten blogg om lyckan att få vara fysiskt aktiv

Idag är det ca 15 år sedan jag bestämde mig. Med ca 10-15 kg dallrande övervikt, ständig torrhosta på grund av rökning, fest med alltför mycket alkohol varje helg, i princip ingen motion alls och ganska osunda matvanor var jag, inte ens fyllda 20, på väg in i ett liv som jag inte ville leva. Det är sant! Så jag tog tag i det. Slutade röka och började simma (astråkigt). Slutade äta glass och började med fruktsallad. Bytte så småningom stad och kom i kontakt med människor som var duktiga på träning. Började jogga, cykla, gå på gympa, spinning och aerobics. Sprang något lopp, trampade runt tjejvättern. Mådde bra! Idag är jag 36 år och har två underbara barn. I min byrå finns en mapp med dokument som jag är stolt över. Ett intyg på att jag är utbildad gruppträningsinstruktör, ett annat på att jag är detsamma i Box. Tuffa utbildningar som man inte klarar utan hyfsad fysik. Där finns också bevisen för en mängd lopp som jag genomfört genom åren, allt från tjejklassikerlopp till minitriathlon. Ovanpå den där byrån står det som jag är mest stolt över: Ett diplom undertecknat Micke Thorén och HKH Prinsessan Lilian. En lagerkrans och tre kronor pryder diplomet, som visar att jag genomfört en svensk klassiker. DET trodde varken jag eller någon annan för 15 år sedan!

torsdag 14 mars 2013

Halvtid... och det går utmärkt!

Nu är jag igenom mer än hälften av min 30-dagarsutmaning. Det går mycket bättre än vad jag vågat hoppas på! Jag har väl aldrig varit någon godisråtta, men det här med fikabröd...
Det har varit en mycket intensiv period på många plan, så visst har jag varit sugen på ett glas vin vissa kvällar, men det har inte varit särskilt svårt att stå emot. Jag har varit utsatt för en mängd situationer då jag i vanliga fall skulle ha tagit ett fikabröd/en chokladbit/druckit alkohol, men valt att avstå. Det känns BRA!
Tyvärr har jag inte lyckats fullt ut med att få in fysisk aktivitet varje dag. Mest beror det på att jag blev sjuk i början av utmaningen, men en viss del skyller jag faktiskt på tidsbrist (kass ursäkt, men som sagt, extremläge på intensiteten i livet har gjort att jag varit tvungen att prioritera sömn och vila vissa dagar).
Det går bra för mina "medutmanare" också, vi diskuterar mycket om hur vi motstår suget, vad vi hittar för alternativ och hur omgivningen ser på det hela. Idag har jag bjudit på en underbar, nyttig, helt sockerfri morotskaka som en liten "sporre". Dessutom blev det än ljuvlig löprunda i gnistrande vinterväder. Lite livet de luxe en vanlig torsdag!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar