En liten blogg om lyckan att få vara fysiskt aktiv

Idag är det ca 15 år sedan jag bestämde mig. Med ca 10-15 kg dallrande övervikt, ständig torrhosta på grund av rökning, fest med alltför mycket alkohol varje helg, i princip ingen motion alls och ganska osunda matvanor var jag, inte ens fyllda 20, på väg in i ett liv som jag inte ville leva. Det är sant! Så jag tog tag i det. Slutade röka och började simma (astråkigt). Slutade äta glass och började med fruktsallad. Bytte så småningom stad och kom i kontakt med människor som var duktiga på träning. Började jogga, cykla, gå på gympa, spinning och aerobics. Sprang något lopp, trampade runt tjejvättern. Mådde bra! Idag är jag 36 år och har två underbara barn. I min byrå finns en mapp med dokument som jag är stolt över. Ett intyg på att jag är utbildad gruppträningsinstruktör, ett annat på att jag är detsamma i Box. Tuffa utbildningar som man inte klarar utan hyfsad fysik. Där finns också bevisen för en mängd lopp som jag genomfört genom åren, allt från tjejklassikerlopp till minitriathlon. Ovanpå den där byrån står det som jag är mest stolt över: Ett diplom undertecknat Micke Thorén och HKH Prinsessan Lilian. En lagerkrans och tre kronor pryder diplomet, som visar att jag genomfört en svensk klassiker. DET trodde varken jag eller någon annan för 15 år sedan!

torsdag 28 februari 2013

På den tredje dagen... Genomförkyld.

Min 30-dagars utmaning har gått över förväntan. Jag har hittills inte haft några problem med att avstå godis, fika, snacks och all det där, trots frestelser på jobbet, AW, firande barn (min Joel fixade skolans simtest med bravur- och som vanligt blev mamman tårögd av stolthet) och omgivning som försöker locka med det ena och det andra för att få mig "på fall". Det roligaste med hela den här grejen är dock inte att jag själv lyckas fixa det, utan att jag fått med så många andra på idéen. En del går all in, en del kör en egen variant och tillåter sig en dag då de får unna sig något gott. Det är så roligt att få inspirera och stötta andra! Vissa är säkert lite sura på mig, det är inte alldeles enkelt att genomföra detta, men det tål jag :-).
En del av min utmaning var ju att få in fysisk aktivitet varje dag. Inte nödvändigtvis tröttande pass som gör en svettig och slutkörd, en promenad eller transportcykling räknas också, men någon form av rörelse varje dag ville jag få in. Det har också funkat bra, Morgonjogg till jobbet måndag, crossNaturepass med bästa Lisa vid ån tisdag, cykel till och från jobbet onsdag... och så NocOutintervaller onsdag kväll. Har inte lyckats ta mig till detta pass särskilt många gånger, men varje gång har jag blivit sjuk efteråt. Så även denna gång. Vi körde en übertuff men rolig intervallform: lugn jogg 30 sek, tuffare tempo 20 sek för att sedan maxa i 10 sekunder. Detta upprepades fem gånger på tre varv. Jag var helt slut, men kroppen kändes bra och svarade fint, jag orkade mer än vad jag trodde efter senaste tidens infektioner. Trots den fina känslan började näsan att rinna ohämmat innan jag ens hann ut från löparbanorna. Med detta i kroppen får den fysiska aktiviteten i min utmaning stå tillbaka några dagar, jag fokuserar på att äta bra och "rätt" kost istället.



Till sist: Tack alla som stöttar och peppar mig i detta, kollegor, familj, klubbkompisar och vänner. Det hjälper och sporrar! Till påsk är jag färdig för den här gången. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar